I stilla stunder

I stilla stunder min tanke ilar till hemmet högt ovan stjärnors här. Ty tron och hoppet på löftet vilar och bidar sällheten ovan där. Här nere larmar och brusar vågen att stormen ryter kring klippig strand. Mitt öga blickar mot löftesvågen och längtar hemåt till himlens land.

Jag ser i anden den frälsta skara som står för tronen i snövit skrud. De lyckligt kommit från tidens fara och strängat harpan att lova Gud. Än hör jag sångerna ljuvligt klinga så milt och stilla vid palmers ljus. Och åter skarorna Lammet bringa sitt lovsång mäktigt som havets brus.

Jag ville även min harpa stämma och fröjdfullt sjunga min hemlands sång. Jag ville stoftet på jorden lämna och klippa vingen från tidens gång. Jag ville byta mitt svärd mot palmen, förnedringsdräkten mot bröllopsskrud. Och stämma in uti segerpsalmen som evigt sjunges av Lammets brud.